And for some reason I come to wonder..
Såhär på kvällen är den tid där jag tänker mest, okej det där kanske lät dumt för tänker gör man ju hela tiden, men jag menar på en djupare nivå, analyserar och spekulerar kring saker och frågor.
Satt och pratade häromdagen om hur jag alltid ska lägga mig i saker och ting som jag kanske egentligen inte har och göra med, fast jag vet att jag inte borde.
Det är nog så att jag alltid vill veta vad som händer, alltid vara med, jag vill inte missa den roliga, så har jag alltid varit. Kommer ihåg från tiden då mina föräldrar fortfarande var tillsammans och vi bodde i ett trevånings radhus i kälvesta. Jag hade alltid svårt att somna och gck alltd ner dom två våningarna ner till tv-rummet där dom var och då drog dom ut bäddsoffan så fick jag ligga bakom mammas rygg när dom kollade på tv. Och jag kommer också ihåg att jag alltid kikade över mammas rygg för att få reda på vad dom kollade på.
Jag har alltid haft svårt för att somna och har ofta känt mig otrygg, men där bakom mammas rygg lyckades jag alltid somna. Det är väl något man borde växa ifrån, men jag har även nu oftast svårt att somna om kvällarna, detta är ju lite synd för att på helgerna är det tvärtom, då man vill vara vaken blir jag trött istället, ändå går jag aldrig hem och lägger mig förrän jag är säker på att kvällen dött ut, för man vet ju aldrig vad man kan missa.
Jag är nog fortfarande den där lilla 4-åringen inuti som aldrig vill sova och alltid vill vara med på allt och veta vad som händer. Det är något jag helt enkelt inte växt ifrån än.
Satt och pratade häromdagen om hur jag alltid ska lägga mig i saker och ting som jag kanske egentligen inte har och göra med, fast jag vet att jag inte borde.
Det är nog så att jag alltid vill veta vad som händer, alltid vara med, jag vill inte missa den roliga, så har jag alltid varit. Kommer ihåg från tiden då mina föräldrar fortfarande var tillsammans och vi bodde i ett trevånings radhus i kälvesta. Jag hade alltid svårt att somna och gck alltd ner dom två våningarna ner till tv-rummet där dom var och då drog dom ut bäddsoffan så fick jag ligga bakom mammas rygg när dom kollade på tv. Och jag kommer också ihåg att jag alltid kikade över mammas rygg för att få reda på vad dom kollade på.
Jag har alltid haft svårt för att somna och har ofta känt mig otrygg, men där bakom mammas rygg lyckades jag alltid somna. Det är väl något man borde växa ifrån, men jag har även nu oftast svårt att somna om kvällarna, detta är ju lite synd för att på helgerna är det tvärtom, då man vill vara vaken blir jag trött istället, ändå går jag aldrig hem och lägger mig förrän jag är säker på att kvällen dött ut, för man vet ju aldrig vad man kan missa.
Jag är nog fortfarande den där lilla 4-åringen inuti som aldrig vill sova och alltid vill vara med på allt och veta vad som händer. Det är något jag helt enkelt inte växt ifrån än.
Kommentarer
Trackback
