Ms. Hellström

Nu är jag back in my hometown, nej men jag är i sundbyberg, vilket betyder näst intill var jag spenderade min första del av min barndom, alltså Kälvesta. Ja äkta kälvesta barn är jag. Och jag är inte ensam, vi var ett helt gäng som bodde i samma område när jag var i åldern 0-4 år. Det var ju först och främst jag, nea, mamma och pappa, men sen också min kusiner, familjen Wasterdahl (vanki och carro som vi fortfarande umgås med) och alla vi gick hos dagismamma med.

Min dagismamma hette Susanne och jag kommer ihåg henne än idag, jag var tydligen en helvete till barn när jag var liten, vid åldern 1 ½ år rev jag tydligen ner tapeterna i hennes hall, och mitt främsta minne av henne var faktist att hon jämt nöp mig i öronen eftersom jag hade gjort nånting dumt! (och att vi alltid lekte med playmo, åt piroger och äppelpaj, och kollade på tecknade versionen av narnia)

Men annars är det kul och höra på historier om när man var liten, sånt du inte kommer ihåg. Min pappa är en mästare på sådana historier och det är alltid lika kul och höra.

En gång när jag var ungefär 3-4 år så hade pappa varnat att han kompis skulle komma hem till oss, Mille, han som inte kunde säga R. Visst hade jag sagt och lekt vidare. Sen när det knackade på dörren hade jag rusat in till hallen och öppnat.
Det första jag sa var " Hej, kan du säga r? " varpå han försökte, "äj ej".
Med ögon stora som tefat kollade jag på honom och frågade sedan,
"Kan du säga aaaaa? "

Stackars kille, jag måste trott han var dum i huvudet, men till mitt försvar så hade jag inte träffat någon annan som inte kunde säga r!